En jämn siffra över ett ojämnt arbete
Jag har läst ett antal offerter i år där en ny rad dykt upp. Den heter tokens, eller licenser, eller AI-native-upplägg, och den ligger ovanpå allt det vanliga som en jämn månadskostnad. Roller och timmar och löptid som förut, plus den här raden.
Beställaren som får den är i ett obekvämt läge. Timpriset kan hen bedöma, det har hen gjort i tjugo år. Den nya raden finns det ingen referenspunkt för.
I ett av fallen innehöll leverantörens eget mejl två tal. Det jämna månadsbeloppet, och en betydligt högre siffra som gällde under en intensiv fas mitt i projektet. Båda stod där, i samma mejl, ärligt utskrivna. Ingen hade lagt ihop dem.
Beställaren hade fått en månadssiffra där hon behövde en projektsiffra. Och skillnaden mellan de två var inte marginell utan närmare det dubbla.
Fyra saker som inte hör ihop
Det som gör den raden svårläst är att fyra helt olika kostnader har klumpats ihop i den.
Det finns verktyg. Utvecklarnas licenser och abonnemang, alltså leverantörens arbetsredskap.
Det finns engångsarbete. Migreringen, den första omgången översättningar, verifieringen och omkörningarna. En puckel som tar slut när den är gjord.
Det finns fasbundna insatser. Nattliga körningar inför en lansering, regressionssvep, utrullningskontroller. De finns bara under en viss del av projektet och sedan aldrig mer.
Och det finns genuint löpande drift. Kvalitetskontroll av nytt innehåll, översättning av det som tillkommer. Den tunna linjen som fortsätter efter lansering.
Bara den sista motiverar en fast månadskostnad. Och den är nästan alltid minst av de fyra.
Vad utslätningen gör
Den verkliga kurvan i ett sådant här projekt ser ut som två pucklar med en tunn linje emellan. En puckel när migreringen körs, en större under den intensiva fasen, däremellan nästan ingenting.
Att lägga ett jämnt belopp över den kurvan gör två fel samtidigt. Det blir för högt de flesta månader, alltså betalar beställaren för kapacitet som inte används. Och det blir för lågt exakt de veckor då allt hänger på att det räcker.
Leverantören i det fallet skrev själv ut att budgeten inte skulle räcka under den intensiva fasen. Det är ett hederligt påpekande. Men det står i samma dokument som den jämna siffran, som om de två inte handlade om samma pengar.
Varför det sällan är avsikt
Jag tror sällan att utslätningen är ett säljknep. Den är oftare det enda sättet att svara på en fråga som ställdes fel.
Beställaren frågar vad det kostar per månad, för det är så hen är van att köpa förvaltning. Leverantören svarar per månad, för det var frågan. Ingen av dem har gjort något konstigt. Och ändå står det nu en siffra på pappret som inte beskriver något verkligt förlopp.
Det är också en ung marknad. Metoden är ny för leverantören också, priset bygger på ett par projekts erfarenhet snarare än på en genomarbetad kalkyl, och den som ska förklara siffran i mötet är sällan samma person som räknade fram den.
Frågan som sorterar
Det behövs egentligen bara en fråga för att komma vidare, och den är inte teknisk.
Be om kostnaden uppdelad i engångsarbete, fasbundet och löpande. Och be om totalen över hela projekttiden i stället för per månad, med antal månader per fas.
Det är en fråga vilken beställare som helst kan ställa. Den kräver ingen kunskap om modeller eller tokens. Och svaret säger något som prislappen aldrig gör.
Kommer uppdelningen tillbaka med namngivna moment och tal som går ihop, då har du en leverantör som räknat. Kommer den tillbaka som samma jämna siffra fast i tre rader, då vet du något mer användbart än vad det kostar.
Vad det egentligen handlar om
Du kan inte bedöma metoden. Det ska du inte heller behöva.
Men du kan bedöma om den går att redovisa. Och den som kan redovisa hur kostnaden fördelar sig över ett projekt är, i praktiken, densamma som har tänkt igenom hur arbetet ska utföras.
Det är därför den här frågan är värd att ställa först. Inte för att fånga någon, utan för att svaret på den avgör hur mycket de andra svaren är värda.
Se även: Agenttimmen är ingen enhet (serie 55) och Frågorna du får om arton månader (serie 58).