Lagen räknar inte orden

I åratal har jag sagt samma sak. Du äger varje rad. Ansvaret kan inte delegeras till verktyget, hur mycket verktyget än gjorde. Folk har nickat, folk har muttrat, en del har tyckt att jag krånglar till det. Nu säger lagen samma sak.

Vad AI Act faktiskt kräver

EU:s AI-förordning har en artikel om transparens som gäller sedan den andra augusti. Den säger att AI-genererad text som publiceras för att informera allmänheten om frågor av allmänt intresse ska märkas som AI-genererad. Först låter det som ett problem för alla som låter en modell skriva åt sig. Ska varje inlägg stämplas "skapad av AI"?

Men läs vidare

Det finns ett undantag, och det är hela poängen. Du behöver inte märka texten om två saker är uppfyllda. En människa har granskat den på riktigt. Och en fysisk eller juridisk person bär det redaktionella ansvaret för att den publiceras.

Läs det igen. Lagen frågar inte hur stor andel av orden som modellen skrev. Den bryr sig inte om det är tio procent eller nittio. Den frågar en enda sak: har en människa kontrollerat innehållet, och finns det någon som svarar för det.

Ansvar, inte författarskap

Det är samma skiljelinje jag har dragit hela tiden, nu med lagtext bakom sig. Det avgörande är inte vem som skrev, utan vem som äger. En text där jag läst varje rad, kontrollerat mot källor, ändrat det som var fel och satt mitt namn under är min. Inte för att jag dolde att AI var med. För att jag inte lämnade ifrån mig ansvaret.

Det är samma argument som från en tid långt före dagens modeller: en dator kan inte ställas till svars, alltså måste en människa göra det. Andelen maskinskrivet ändrar ingenting i den ekvationen. En text som är till nittio procent AI-genererad och granskad av en ansvarig människa är mer i sin ordning än en text som är till tio procent AI-genererad och som ingen läste.

Vad det betyder i praktiken

För mig ändrar det ingenting, för jag arbetade redan så. AI drar utkast, jag validerar, jag äger. Det är därför jag inte märker mina texter som AI-genererade, och nu vet jag att lagen ger mig rätt att låta bli. Men för den som byggt en maskin som pumpar ut innehåll utan att någon läser det blir undantaget en vägg. Texten är tillåten. Men den ska bära en AI-stämpel, och ingen vill läsa det som är stämplat.

Det obekväma finstilta

Jag är ingen jurist, och det här är en färsk förordning som fortfarande tolkas. Läs texten själv, ta råd om det gäller din verksamhet. Jag citerar inte paragrafen som facit.

Men principen under paragrafen väntar inte på ett juridiskt utlåtande. Den var sann innan lagen skrevs och den är sann oavsett hur domstolarna landar. Ansvar kan inte automatiseras. Någon måste svara för det som skickas.

Lagen kom bara ikapp något som alltid var sant. Det spelar ingen roll hur många ord maskinen skrev. Det spelar roll vem som svarar för dem.

Se även: En dator kan aldrig ställas till svars (serie 49) och Jag är smartare än AI (serie 1).